Det här med SD
Min teori är att SD helt enkelt blivit ett samlingsparti för alla de där idioterna man tjafsat med på släkt och parmiddagar eller i lunchrummet; de där som pratar mest men har minst koll (som man är tålmodig med i fem minuter men som man tillslut bara undviker eftersom man kan motbevisa och knäcka dem med vettiga argument om och om igen om man orkar, men de är liksom för dumma för att fatta att de blivit ägda och det känns som om de rent utav föredrar att göra det enkelt för sig - de vill inte ha någon jävla djupare förståelse). Och alla tittar ner i bordet, rodnar lite, häller upp mer vin och tänker att det kan ju inte gå bra för alla. Är det inte lite så?
Alltså. Det här med Sverigedemokraterna. Jag tror att vi borde göra som vi alltid gjort, försöka prata om något annat helt enkelt. Så nu ska jag också sluta prata om det här.
En lyckad facklig blockad mot Berns, trots skrämmande ignoranta besökare
Barn är som vanliga människor fast mindre
Kan någon upplysa mig om det här med exploatering, bemanningsföretag och varför ställen som Berns ens finns?
HEJ BLOGGEN!!! FRESH START NYA TAG HÖGA KNÄN!!! TJOHEJ!!!
2009-2010
2009 kom jag hem. Och insåg att det kanske inte är så farligt ändå, att man får göra det ibland. Jag blev kär och mitt liv kändes som en Lisa Nilsson-låt, ni vet det här med att resa runt jorden för att sedan hitta skatten på hemmaplan. Så blev jag en sell-out och tycker inte alls att katolskt bröllop och barn skulle vara helt fel.
2010 Skriver jag b-uppsats i Genusvetenskap, dansar salsa i Miami och bachata i Dominikanska republiken, slutar röka och snusa och pluggar socialantropologi och känner mig som en turist i min egen stad.
Det känns bra.
Att vi statistiskt sett blir mer och mer jämställda verkar inte hindra folk från att fortsätta att vara dumma i huvudet
Jag: Ja vi har ju dom här *pekar på tio miljoner olika läppbalsam* den här luktar lite vanilj annars är de ganska lika.
Kund: "Vanilj? Hehehe, ah nä du, det är ju till en GRABB på 18 bast" *blink blink*.
Annars brukar folk få panik när de blå och gröna napparna är slut och föredrar att låta ungarna vara utan, för om man använder rosa när man är 4 månader kan man ju bli bög sen och det skulle ju vara förjävligt.
Latinamerika i fokus (Malmö), rundabordssamtal om Latinamerikanska författare i exil - Inspirerad och besviken, patriarkala gamla beteendemönster kommer vi visst aldrig ifrån.
Jag har varit skitkass på att ta mig till alla de fantastiska latinamerikanska filmvisningarna, poesikvällar, diskussioner, performance och så vidare som ägt rum här i Malmö 7-17 oktober. Men här om dagen var jag på Humanitetens hus och lyssnade på ett "rundabordssamtal" som lämnade mig inspirerad och besviken. (Medverkande Lasse Söderberg (författare och översättare), Angela Garcia (Colombiansk författare bosatt i Malmö), Oscar Helmer (författare och litteraturkritiker) och Christian Claesson (lektor i spanska vid Högskolan Dalarna).
Ämnet var: "Att fly eller finna: exilens betydelse för Latinamerikanska författare".
Jag läser ganska mycket latinamerikansk litteratur. Inslagen av längtan och förvirring tilltalar mig; att fly, återvända, finna och gå vilse. Författarna har levt i politisk exil, varit på flykt, återvänt till ett hemland de inte känner igen, många börjar ifrågasätta patriotism och nationstillhörighet, de talar om att inte höra hemma, vad är hemma? Vem är jag? Åh, jag blir alldeles pirrig!
Men. På humanitetens hus blev jag alltså besviken, trots ämnet. Inte på grund av det de talade om, utan som så många gånger förr på grund av hur de talade. Föreställ er ett runt bord, tre män och en kvinna. Ämnet är Latinamerikanska författare i exil. Den enda Latinamerikanska författaren vid bordet i (frivillig) exil är kvinnan. Angela Garcia. Man efter man börjar på invecklat, internt och exkluderande akademiskt språk läsa från sina papper, berätta om olika (näst intill uteslutande manliga) författare och dra egna paralleller. Jag förstår förvånande nog alla orden, vissa har jag nyligen lärt mig. Som diaspora till exempel. Men okej. Jag är så pass intresserad att jag håller mig vaken och stundvis inspireras och antecknar ett par författarnamn (som t ex Christina Peri Rossi från Uruguay).
När alla männen en efter en använt i princip all tid (kommenterat och diskuterat sinsemellan dessutom) blir det äntligen Ángelas tur. Hon börjar med att ursäkta sig lite, säger att hon inte ska bli långrandig och börjar sedan på förvånansvärt bra svenska läsa en text hon skrivit om sina upplevelser av Sverige och tankarna om Colombia. Efter 4 sekunder blir hon avbruten första gången, ett skämt om ett ordval och så en bullrande skrattsalva från åtminstone två av de tre herrarna vid bordet. En kvinna i publiken som verkar vara ansvarig ler lite och säger åt honom att låta henne tala. Ángela fortsätter att tala om längtan, att hitta hem och att känna sig hemma utan att vara hemma, om språkets begränsningar inte minst i egenskap av författarinna i ett främmande pytteland. Gubbarna som tidigare lyssnat uppmärksamt på varandra och suttit tyst och sett på den som talat tittar nu i taket, i bordet, häller upp vatten till varandra (som om det hade blivit fikapaus). Àngela talar tålmodigt om att gå från världsspråk till litet fjantspråk. Om kärleken. Hon talar vackert och använder ett utbildat språk, jag identifierar mig, intresserar mig och vill höra mer. Hon är den enda runt bordet som faktiskt vet vad hon talar om, som inte har läst om det i böcker på universitet utan upplevt det och lever det här och nu. Hon blir avbruten ett par gånger, ifrågasatt vad det gäller årtal och detaljer (något som inte hände när herrarna talade) och efter 10 minuter är hon klar och det blir diskussion.
Jag kan känna att det är tröttsamt. Så fruktansvärt jävla tröttsamt. I en diskussion om Latinamerikanska författare i exil kan det väl vara vettigt att ge plats åt den enda latinamerikanska författaren i just exil? Eller? Varför ska vi sitta och lyssna på dammiga svenska män med svensk universitetsexamen och deras lösryckta tyckande?
Jag längtar tills alla gamla gubbar har dött så vi kan börja om med något bättre.
"Ja Fia, hon är väl inte särskilt mycket att hänga i julgranen egentligen men fotboll och sprit kan hon i alla fall"
Mamma och syrran löser korsord i köket. Camilla verkar kunna nästan allt. Jag lyssnar lite halvt. Tills jag får äran att bidra med min expertis.
Mamma: Enbärssprit tre bokstäver, det borde ju du kunna Fia!
(Tystnad)
Jag tänker: Vad fan ska det här betyda?
Mamma: ENBÄRSSPRIT TRE BOKSTÄVER DET KAN VÄL DU?
Jag tänker: VAD FAN!? VADÅ "DET KAN VÄL DU"?!
Jag: Nej men det kan jag inte men det här ska jag fan blogga om.
10 minuter senare
Mamma, trots att hon antagligen vet svaret: FIIIIA! FOTBOLL/INTER, TRE BOKSTÄVER. KAN DU DEN?
Fia: När kunde jag någonsin någonting överhuvudtaget om fotboll? Försöker du kompensera nu eller? Låtsas att du tycker att jag är bra på sprit OCH sport?
(En bekfräftande tystnad)
2 minuter senare
Mamma: Jaha "lag" är det ju förstås. Hehe.
Och nu blir jag ombedd att googla umeälven. Inte fan löser man väl korsord med google? Känns inte det...bara så fel?
Tryck i mig vad fan som helst, bara jag får betalt.
Jag har försökt bli rik på alla möjliga olika vis (i förmån för mitt fortsatta resande/dansande och armbandsknytande). Detta helt utan resultat. Sedan jag kom hem har jag bland annat spelat bort 2300 på roulette online (vad fan!?). Älskade mamma har hjälpt mig med hyran, jag har försökt sälja saker, jag sparar mina sista 20 dollar som om de vore en skatt, utifall dollarn skjuter i höjden. Ingenting har hittils gjort mig rik och de 6 breven från kronodogden hjälpte föga.
Nu har jag kommit på det. Hur jag ska bli rik. Jag ska ju låta människor föra in slangar och stolpiller och vanliga piller och alla möjliga vätskor i min kropp mot BETALNING! JA! Jag ska bli försöksperson! Yes, halleluja, livet här kommer jag!
Tack Pontus, som under helgens festligheter* gav mig den briljanta idéen.
* Med festligheter menar vi på redaktionen: Festen som slutade med att alla ogenerat låg med varandra utom jag som än en gång slog ett slag för oskyldigt, svettigt skedande.
Mammi avslöjar mig som den heteronormativa låtsasmedvetna feministen jag egentligen är
Jag brukar alltid försöka se samhällets förändringar och processer i mina nära förhållandet. Det är roligare, och tydligare. Jag tycker mig kunna utläsa hur hela Sverige och världens feministiska framgångar och baklashes tar sig i uttryck i min lilla familj.
När jag var liten kunde jag efter en riktig praktfis få frågan "ahmen är du tjej eller?" och bli tillsagd att sitta som en dam och alla möjliga andra dumheter som vi idag fnyser åt. Jag klandrar inte någon för detta, man tänkte så då. Brorsan kunde bli tillsagd att han spelade som en kärring om han inte tacklades ordentligt på hockeyn, medan jag spelade handboll som en hel karl.
Vi vet bättre nu. Och vi är jävligt noga med att visa det. Korrekt ska det vara! Här om dagen talade jag med min kära mor om min syster. Jag oroar mig för henne, kan man säga.
Jag: Ja men vafan jag fattar ju att hon är 18. Att hon får gå på krogen känns helt sjukt, men måste hon träffa killar och sånt också? Är inte det att ta det lite för långt? Är inte det lite väl tidigt?
Mamma: Ja, eller tjejer!
His second choice is even worse
Teen boy #1: Man, I don't know what I would do...Three billion dollars is a lot of green, yo. What would you guys do?
Teen boy #2: Yo, I'd get me one of them golden showers, son.
Teen boy #1: Dude, that's when someone pees on you.
--E train
Jag älskar overheard in New York! http://www.overheardinnewyork.com
"Jag tänder inte på min man", folksjukdomen som länge gäckat världen
Jag får ett jävla skitmail från en jävla skitsida dagligen. Det står ofta om sex och ibland så förlegat och pinsamt att man tror att det är år 1949.
Det senaste "nyhetsbrevet" lockar med ett "märkligt tips" från sexologen. Jag blir ju tvungen att kolla. Åååh det handlar såklart om att vi inte vill knulla, vi brudar. "Tänk på sex! Titta runt på gentlemännen omkring dig. Hur skulle de vara att ha sex med? Kvinnor är så bra på att disciplinera sig", säger sexologen i artikeln och menar att detta sätt att tänka och agera i vanliga fall är "förunnat männen".
Om jag tänker ännu mer på sex och föreställer mig fler människor nakna kommer jag hamna i kåtkoma. Så kommer hon här och anklagar mig för att vara disciplinerad bara för att jag är tjej. Vad fan?
Jag och mamma bildgooglar HIV-mannen
Då klickar jag upp den här bilden.
"Ja han var ju som sagt mycket snyggare i verkligheten, där är han ju faktiskt lite lik Patrick Ekwall. Ja, man blir ju inte snyggare med åren av HIV direkt".
Strawberryblonde trendig hora bloggar lite så här på lördagen
Igår fick jag komplimanger för min hårfärg som jag själv skulle kalla för "urtvättad gulorange föredetta brun" aka "varit för pank för att färga de senaste tre månaderna". Och får förklarat för mig att det är sommarens färg! Strawberry blonde heter den!
Jag är så jävla trendig. Bara att hit the streets med min trendiga hårfärg och köra.
Jag älskar dig så mycket att jag stalkar dig.
Folk kan ju för fan inte ens skilja på förföljelse och kärlek, det är ju det jag har försökt säga hela tiden!
Every breath you take
and every move you make
Every bond you break, every step you take
I'll be watching you
Every single day
And every word you say
Every game you play, every night you stay
I'll be watching you
Oh, can't you see
You belong to me?
How my poor heart aches
With every step you take
Every move you make
Every vow you break
Every smile you fake, every claim you stake
I'll be watching you
Det är ju kul med snoppar, lite relaxad skön stämning sådär
Precis som vanligt spelade slagsmålsklubben på typ Sveriges alla festivaler i sommar. Jag har sett dem alldeles för många gånger, både ofrivilligt och frivilligt. Känner lite som Pokka uttryckte sig om Timbuktu: Är jag på Berns och jobbar lite så spelar plötsligt Timbuktu, käkar jag middag i fjällen, ja då har Timbuktu spelning! Jag behöver inte ens gå till festivalområdet, han kommer säkert till tältet och spelar ändå!
Jag strövade planlöst omkring på festivalområdet under större delen av synthkillarnas pubertala bravader på scenen, men har i efterhand fått återberättat för mig att de tydligen näckade. Jahaja, tänkte jag inte allt för förvånad. Kul grej. Så fantiserade jag om hur det hade sett ut om det hade varit en brud med i bandet. Eller ett helt band, spexiga och färgstarka som SMK, fast bestående av brudar, som plötsligt näckar. Undrar hur det skulle bli mottaget. Tänkte på hur många tidningar som skulle skriva om det och bloggar som skulle haka på storyn, hur mycket folk som skulle googla efter bilder (kanske jag med?). De skulle antingen bli någon slags sexchock eller i bästa fall (?) kvinnohjältar, feministkämpar som tar tillbaka rätten till sin kropp och sexualitet. En grej skulle det bli i alla fall.
Jag googlade slagsmålsklubben + hultsfred 2009, och inte en enda rubrik om nakenchock. När jag la till "naket" hade någon ströbloggat om att de "bjöd på en hel del naket".
Överhuvudtaget ska man behöva se snoppar hit och dit på festivaler. Jag har varit på sex stycken i mitt liv och fullkomligt ODat på ofrivilliga snoppbevittningar. (Tycker det räcker att titta som hastigast när man ligger med någon). Det är liksom antingen en kul grej, för nakna killar är ju KUL och spexigt, kanske en fyllegrej, sånt man filmar och lägger upp på youtube (det kanske man gör med tjejers filmer också gärna med tags som big booobs, girls out of control, hot teen chick strips at party). Är det inte naket och kul, lite så där skön stämning, så är det i alla fall något som inte väcker reaktioner, något naturligt. En kille står och kissar, det gör väl alla. Han skakar dasen så det skvätter kiss, så är det. Men om jag sitter och pissar vid samma stängsel måste folk typ skrika "kolla hon pissar!", eller bara bli helt fnissiga och givetvis anta att jag är sjukt packad. På festival har jag lagt märke till att standarden är att fråga "Är det skönt?", jag vet inte varför. De kan liksom inte bara låta mig pissa.
Nu spårar jag lite här, men jag tycker att vi kan tänka på det. Om vad som hade hänt om det hade varit ett "tjejband" som näckat. Om varför killars nakenhet är rolig medan tjejers inte är det.
Hej hej.
Håravfallskillen
Så föll poletten ner.
Det var ju håravfallskillen! I åratal har hans välbevuxna skalp och betryggande kritvita nästintill ljusblå leende prytt reklamkampanjen för något slags antihåravfallsföretag, på tunnelbanan. På före-bilden ser han ut som vilken rakad gymsnubbe som helst. På efterbilden ser han ser ut som en programledare för Sikta mot småstjärnorna, som i ett försök att vara hipp och cool inför kidsen gjort ett magnifikt magplask rakt på trendhavet.
Och där satt han med sin takeawaylatte! Nu googlade jag håravfall och får upp en bild på honom direkt. Snacka om att bokstavligt talat ha gett håravfall ett ansikte.
Men varför är hon arg? Gillar hon inte Sikta mot småstjärnornastilen? *förstår inte*
Asså fatta hur mycket jag skiter i det...jag skiter i det så mycket att jag...att jag, lägger upp en grupp på facebook! Så alla fattar att jag verkligen SKITER I DET
För alla som verkligen skiter i att Michael Jackson är död finns det nu hela fyra grupper att välja mellan där man kan demonstrera sitt "ointresse".
but I'd trade it all tomorrow for the highway instead
JAG GÅR IGENOM EN LIVSKRIS NU FÖR ALLA SOM VILLE VETA
"Michael Jackson var ju ungefär som...som Borlänge" - Gustaf Norén
Gustav Noren, bild stulen av SVT
Det snackades mycket om Michael Jackson under festivalveckan. Själv presenterade jag mig som en bandmedlem i The molested 5 på vipfesten (en stödgrupp som kanaliserat sin smärta genom musiken). Men Mando Diaos Gustaf Norén knep nog bästa uttalandet som under deras sjukt pretentiösa spelning hävde ur sig:
"Jag vet inte va ni va nånstans när ni fick reda på beskedet [fick beskedet red anm,]. Jag kommer sakna han [honom, red anm] möcke i alla fall. Asså, ibland...ibland tro ja ändå att dä finns än guud, någon slags guudåmlig rättvisa. Fö man kan liksom inte bli fullproppad mä så möcke talang uuutan att bli drabbad av tragediier. Ungefär som Borlänge. Vi ha blitt förföljda! Trackaseeradde! Håååånade! Men nuu NU trorja att räddningen kommer...genom... GENOM PEACE AND LOVE!".
Ja..precis...precis så tänkte jag också Gustaf.
En väldigt viktig vecka i Borlänge, för väldigt viktiga personer.
Första dagen gick bra, jag drog sladdar och hämtade grenuttag och satte upp lampor. Sen gick det liksom utför. Jag hade varken hållt i en ratt eller åkt moppe förr men det var ju ingen som visste det så jag passade på att cruisa lite i Borlänget. Åkte runt i rondeller för nöjets skull, tutade och vinkade högtidligt, viftade med "all access"kortet, käkade gratis, solade, drack kaffe och stalkade chefen aka min bror. Efter ett par lite för många "hej...vad gör du? ok. jobbar...tråkigt hehe! jahapp. jag skulle bara kolla. behöver du hjälp? nehee...jaja..." slutade han svara och man kan säga att vi alla trivdes med att mina arbetsuppgifter sinade.
Emilie sätter trenden på efterfesten, Håkan som minglar i bakgrunden kan bli aktuell nästa sommar med singeln "Renfällsflickan".
Efter ett par dagar satt bandet jag egentligen borde ha i alla sammanhang på min handled, det silvriga VIPbandet. VIP står för Very Important Person och det är något jag verkligen kan identifiera mig med. Detta resulterade i att festivalen som gått någorlunda lugnt till ändrade form och riktning för mig och mina kumpaner Sanna och Emilie, till vår stora tillfredställelse, äntligen hade vi hittat rätt. Ljummen campöl blev till champagne, mjukost blev till chevreost, bröliga tribaltatuerade tumringsbärande fjunmustaschkillar blev till moneybrother och håkan h, life was good. Krunegård snyltade snus och är jag den enda som inte vet vem han är eller vad "vampyrlåten" är för något? Typ fem per har börjat yla "jag är en vampyyr" eller nåt och jag fattar inget. Hoppas snuset smakade i alla fall Krunegård, om du läser detta.
Dags för Peace & Lovefestivalen i Borlänge för tredje året i rad
Hittils packat: Mjukost, underställ och en dunk vin. Avgång: Om trettio minuter. Kvarstår att göra: Packa, duscha, äta. Nu kan det bara gå utför. Eller?
Peace & Love 2007, jag och Felicia
Peace & Love 2007, gänget
Peace & Love 2008, bebisbongen med cider, Camp Mäsk
Peace & Love 2008, Polina och jag peppar innan det drar igång
Tankar om rutinsex och kondomer
Thin är alltså den tunnaste kondomen och en relativt allmän åsikt är väl ändå "ju mindre kondom desto sexigare sex". Folk med osexigt sex önskar maximera sexigheten med så lite kondom som möjligt, allt för att förhöja den obefintliga sexigheten, eller? Åh kan ni inte bara vara otrogna mot varandra och krydda till relationen lite om ni nu prompt måste envisas med att klamra er fast vid något som slutade vara kul 1997?
Eller så sitter jag mest och fabulerar.
Hände nyss på apoteket - liveblogg
Jo då, det ska finnas nere på "värk", till höger om "hud", svarar jag sansat.
Glad midsommar då! Nu är det inte långt till kräftskivorna.
Foto: Emma Edling, eller John Smith med Emma Edlings kamera?
Bildgooglade som sagt Borlänge
Jag klagar inte på dig för att du gillar kattungar och fjärilar, varför ska du klaga på mig för att jag gillar barnporr och djursex?
Här om dagen hittade jag en guldklimp i Metro. Det är "Motorburen ungdom" som inte tycker att Klimatfrågan ska få gå till överdrift. Han tar Marcus Erikssons förespråkande för höjda bensinpriser som ett direkt försök att beröva Sveriges alla moppepojkar på lycka och litenkukkompensation och tycker inte att man ska klaga på varandras intressen. Så här skriver han:
Klimatfrågan får inte gå till överdrift
Svar till "Marcus Eriksson"(15/6). Du tycker att de ska höja bensinpriset så att vi ungdomar som har ett intresse för bilar och motorer exempelvis inte har råd att ha kvar vår hobby? Självklart ska vi ju värna om naturen men det får ju inte gå till överdrift! Liksom din hobby är att värna om naturen, vilket är jättebra, medan jag lever för mina bilar och motorer. Jag klagar inte på att du bryr dig om klimatet. Så varför ska du klaga på att jag gillar att köra min bil?
Har googlat: Moppe+snus, mopeder+bilar+snus+bärs+brudar, Säffe, Borlänge, moppar+förort+baksnus, folköl+moppe men det är svårt att hitta en bild med den rätta känslan. Det får bli den här, närmare än så blir det inte.
Tycker det är helt okej att våldta män, förresten är det inte ens våldtäkt, alla män vill faktiskt alltid ligga.
Igår såg jag 40 days and 40 nights på ZTV. Jag ser på mig själv med en kritisk blick och säger mig: "Nu du Fia, nu har du fått en råsexistisk och hemsk hollywoodfilm serverad på ett silverfat, är det inte lite för enkelt? Är vi inte alla tänkande mer eller mindre begåvade människor som förstår vid stunden då vi slår oss ned i soffan att detta aldrig kan sluta bra? Har du inte själv satt dig i den här situationen och är det inte överflödigt att ens ha en åsikt om sådana filmer?".
Men samtidigt känner jag liksom, borde man inte säga något? Eller? Någon måste ju ha gjort den. och folk måste ju ha sett den. Och den är inte ett skämt. Det är eller var en populär "sexy, fresh and hip" hollywoodfilm.
Den handlar alltså om en man som bestämmer sig för att att inte ligga på 40 dagar. Ja ni hörde rätt. En MAN, som inte ska ligga på 40 dar. Män tänker ju bara på sex, det torde vara omöjligt för en man att vara utan sex i 40 dagar, är vår första tanke. Haha alltså. Jag orkar inte! Och så springer massa lättklädda brudar runt och kåtar upp honom och alla satsar pengar på hans misslyckande. Och så slutar det med att han kedjar fast sig i en säng och hallucinerar om sex, hans ex bryter sig in och ligger med honom utan hans medgivande eller vetskap (definitionen på våldtakt?) och alla bara, "Haha, nu förlorade han vadet, osis". Hans nya tjej kommer dit, rusar därifrån av ilska och sen hoppas vi innerligt på att HON ska förlåta HONOM. Tänk om en brud hade legat fastkedjan i kåtkoma i en säng och hennes ex glidit in och satt på henne och sen bara "såja baby, nu är det över". Och vi bara okej, eh..vad trist hoppas att hennes nya kille förlåter henne för att hon var otrogen. WHAT!?
Jag dör. NÅGON!? SÄG NÅGOT!? Jag kan inte ens formulera mig jag blir bara så himla ledsen! Är det ens lagligt att visa sådana filmer på tv? På bio? VA!?
Dags att definiera begreppet "Att ligga sked", OBS detta är ingen pik och jag skulle väl aldrig hänga ut någon i bloggen, det känns såååå jävla 2005.
Som källa kommer jag använda mig av http://susning.nu/.
Sådärja. Vi tar det lite långsamt och mjukstartar med ordet sked.
Sked är ett av de basverktyg med vilket västerlänningar intar sin föda, andra typer av verktyg är gaffel och kniv.
Vi fortsätter med "att ligga sked". Ligga sked är en svensk översättning av det amerikanska "spooning". Det innebär att två (eller fler) människor liggandes håller om varandra så att den ena vänder ryggen till den andras bröst. Sålunda passar knän, och annat som kan vara i vägen, som två skedar passar i varandra. Folk har legat så i årtusenden, till och med utan att veta att det finns något som heter sked.
Ligga sked är alltså samma sak som att "spoona", som kommer från engelskans ord för sked. Att spoona menas att två eller flera personer ligger tätt intill varandra mage mot rygg. Begreppet kommer från att den som ligger främst ligger som i en sked. Precis som det står ovan.
Nu vill jag prata om vad "att skeda" eller "spoona" inte betyder. Det innefattar icke under några som helst omständigheter att, om man t ex är tre som skedar i exempelvis en inte allt för stor säng, skeda så inlevelsefullt att en tredje person näst intill faller ur sängen och inte heller att denna tredje person ska behöva kämpa för sin rätt till täcket. Inte heller att någon i sällskapet ska behöva somna till ljudet av slask och snusk eller, i synnerhet inte i ett tillstånd av chock, behöva bli semitafsad på av MISSTAG. Detta skulle vara mer okej i händelse av att tafset skett med flit, tycker alla på http://fiastankar.blogg.se.
Jag rekomenderar alla som upplevt situationenen som person tre i exemplena ovan upplevde att ringa till BRIS. Det gjorde jag i morse och nu mår jag mycket bättre.
Jag hoppas innerligt att vi rett ut begreppen och kan gå vidare med våra liv.
Tack.
Första Tyresöhemmafesten på länge
Sen jag kom hem har alla mina vänner blivit sambos, kombos, gifta, gravida, jurister och socionomer. I helgen var det alltså inflyttningsfest hos två nära vänner som numera pluggar, jobbar, har körkort och alltså även flyttat hemifrån. (Själv har jag flyttat hem till mamma efter att ha varit först med att sticka från stan). Det minglades med lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet på en och samma gång och trots att jag slets mellan jobbiga ångestladdade pubertetsflashbacks, prestationsångest och min vanliga åldersnoja gick det som en dans! MAO: Förolämpade inte en enda människa och betedde mig helt enkelt. Vinet dracks, vissa hånglade, musiken skvalade och jag vann samtliga singstarbattles.
Bra så.
Sara Sandra
foto: Helene Drott
Nu börjas det
foto: http://leea.blogg.se
Det händer inte så mycket på redaktionen. Vi lever mest Tyresöliv. Jag drar en repa till Centrum då och då. Bjuder in mig själv hos vänner*, äter gratis hos vänner**. Snart blir det Peace and Love med allt vad Borlänge har att erbjuda och därefter sex veckors arbete på kontor, hör och häpna!***
* Sara och Sandra alltså, det är inte som att jag faktiskt HAR vänner.
** Hos Sara och Sandra
*** BLOGGA HELA TIDEN!
Jag - mångsysslare, förebild och inspiratör
Sommaren 2001
Plats: Tyresö brandstation
Bakade fantastiska gyllenbruna bullar åt brandmännen samt rensade ogräset runt deras utomhuspool och på deras (inte lika använda) fotbollsplan. Vi spelade volleyboll klockan 8 varje morgon, jag och gubbarna. Vad visste jag om kärlek innan dess?
Sommaren 2002
Plats: Min gamla lågstadieskola Krusboda
Jag agerade orakel och förebild åt snoriga 6-åringar på fritids och vågar nog påstå att jag förändrade många liv. Jag hade trasiga jeans och alla barnen tyckte det var jättekonstigt att min mamma inte hade lagat dem.
Sommaren 2003-2006
Plats: Apoteket Gladan i Tyresö
Jag lät gamla gubbar hosta på mig, förklarade skillnaden mellan Ipren och Alvedon och sålde glidmedel och intimservetter till gamla mattelärare. Var mest inne på Helgon.net. Kunde till och med låta kunder vänta av just den anledningen,"Ett ögonblick jag ska bara... (kolla om den där söta killen varit inloggad och inte svarat på mitt mail!)". Jag var ofta bakis men skyllde på mensvärk och alla tyckte synd om mig. Jag får dåligt samvete än idag.
Sommaren 2007-2008
Plats: Coop extra, Tyresö
Sommaren 2007 såg min karriär en kraftig uppsving när jag flyttade från Apoteket, upp för rulltrappan i samma centrum till Coop Extra. Jag minns att jag under intervjun hävdade att jag kunde identifiera mig med Coopkulturen. Att jag förstod den och kände mig hemma där; ärligheten, miljötänket, tryggheten och det avslappnade sättet (fula fläckiga kläder till skillnad från Ica), Coop och jag hörde liksom ihop. Där har jag levt och lärt. Bråkat med kunder, gömt mig i kyldisken, kramat gråtande snattare, kommit försent fler gånger än de flesta skulle anta vara möjligt och tjuvrökt på lastkajen.
Jag har även sålt jultidningar, arbetat på ett sminklager, sålt bredband, gjort telefonintervjuer, delat ut post och jobbat på fritids. I nicaragua har jag varit servitris samt universitetslärare och privatlärare i engelska (MVG i engelska A och B på gymnasiet räckte tydligen).
Nu viker jag kläder och snart ska jag vända papper och svara i telefon! Kan jag så kan vem som helst!
En bortskamd skandinavs bekymmer
Ar detta vad min resa gjort med mig?
Dar ar jag nu! Integrerad. Fatta jag ar radd for mig sjalv. Saker jag har gjort eller gor som jag aldrig trodde jag skulle gora: manikyr och pedikyr, overvagt att lagga ner 80 dollar pa en parfym, kopt STRINGTROSOR!!!!!!!!!!!!!!!!!, har sandaler med paljetter pa, gar pa ett gym och pumpar bara ass, ben och mage, sminkar mig dagligen och tycker mer eller mindre OM reggeaton.
VAD I HELA!? HJAAAAALP!!!!!
Saker som gor mig glad
Ta ett gang dansande infodingar, lite barnarbete och barnmisshandel och en catchig refrang sa ar det klappat och klart. 80-talet va! De visste minsann att inte ta sa allvarligt pa saker.
Har sitter jag och pa mitt lata arsle
Happ. Gor ni ra?
Tre saker jag alskar med NIcaraguas internetcafeer:
2. Det finns alltid runkande 14-aringar. Alltid. Alltsa vem gar till ett internetcafé och runkar? Ar inte det jattekonstigt? Ibland runkar de inte utan smeker sig lite blygt och klickar ned sidan hela tiden som om jag inte fattar att han inte alls ar inne pa nagon nyhetssida och smeker snorren och bara, "Aaaah, mm, naturkatastrof...mmm, kravaller...ah-ah-aaaaah Baa-raaack Oba-ahmaah!". Helvete.
3. Man far nojet att umgas med skype-besatta skrikande danskar. Jag alskar att i lugn och ro forsoka svara pa mail, kolla bankkonton och lyssna pa musik medan en fisande dansk brolar i mitt ora.
Namen s'attde
Jag har ocksa borjat fundera pa att ha andra manniskors namn som status. Sofie is John Smith. Sofie is Lena Ekstrom. Och sant. Ja och sa dar kan man halla pa jattelange. Beroende pa hur manga kompisar man har. Jag har typ over 300. Fast sen kan man ta andra namn nar kompisarna tar slut. Sofie is Peppe Eng. Sofie is Barack Obama. Hehe.
Har ganska mycket tid over har borta va. Kanske marks.
Saker jag har tappat bort hittils:
- Min swedbankdosa
- Min ipod
- Mp3-spelaren som min syster skickade
- Ett visakort
- Min kamera
- 25 dollar
Man skulle kunna saga att det enda jag lyckats halla reda pa ar biljetterna. Som ar elektroniska.
Saker jag har tappat bort hittils:
- Min swedbankdosa
- Min ipod
- Mp3-spelaren som min syster skickade
- Ett visakort
- Min kamera
- 25 dollar
Man skulle kunna saga att det enda jag lyckats halla reda pa ar biljetterna. Som ar elektroniska.
Mamma och nymodernigheterna
fia dice: hej hej
0tertret dice: mamma säger: hejheh också
fia dice: hehe hej hej
fia dice: hur ar laget da?
0tertret dice: e inte riktigt medveten om hur det gick till för jag visste inte hur man gjorde. Det är bara bra så lyxigt att komma hem utan att behöva laga mat åt nån alls. Milla sover hos klasskompis denna vecka.
fia dice: haha men sa kan du ju ha det varje dag. hon ar ju 17, inte 11
0tertret dice: För mycket mamma för att strunta i det. Festligt att vi hörs!
fia dice: ja jag kan tro det.
0tertret dice: Förstår inte riktigt allt vad gäller online, chansade du eller hade jag klickat nånstanns så du såg att jag var inne på hotmailen. Rent flax att jag hamnade här. Vad betyder Outret?
fia dice: du ar inne pa Msn messenger, du loggades kanske in automatiskt.
fia dice: outret ar tydligen ditt namn, maste hamnat dar av misstag pa nagot satt, men man kan andra det
fia dice: och jag sag att du var online for att du ar pa min lista serru!
0tertret dice: Men om man bara är på hotmailen syns man då också om man är med på nåns lista?
Var var Nicaragua nar jag var 14 ar, hade finnig hy och tandstallning?
Long time no see
Men det har ar inte slutet. Jag kommer tillbaka.
Att gladeligen sälja sig
Igår spenderade jag dagen på stranden i sol och badparadiset Máncora i södra Peru, när min bikiniöverdel bestämde sig för att lämna mig åt mitt öde. VAFAN tänkte jag, tog tag i tuttarna och tillfångatog jugzen åter igen. Vissa saker bör faktiskt inte vara fria, däribland mina tuttar i Sydamerika. Hur som helst, detta tycks ha varit den utlösande faktorn till det som komma skulle. En man som kallade sig Aldo slog sig ner för att samtala ett slag och efter samtalet hade jag och min vän blivit erbjudna 1. En egen bungolow vid stranden med pool. 2. En privat strand. 3. Gratis måltider + drickor. För detta skulle vi endast vinka och le mot en kamera. Jag blev även erbjuden jobb på ett 5-stjärnigt hotell i Lima dit världens alla presidenter (tydligen!) ska på möte och diskutera världsproblem i början av november (låter ju högst troligt). Vi tackade gladeligen ja till allt utom arbetet i Lima och spenderade en eftermiddag med Aldo vid poolen och surplade mojitos och avnjöt en utsökt tonfiskfilélunch.
Det ni. Jag har ingen stolthet. Jag kan inte för mitt liv förstå det där med att VILJA betala själv för att vara självständig. Gratis ar gott. Det vill jag lära mina lärjungar. Gratis ÄR gott. Kom ihåg det.
För övrigt har jag sålt min elgitarr så livet blir lite bättre snart. Nästa som ryker är balklänningen, mina blommiga stövlar och eventuellt min själ.
Tappra besokare!
http://www.tradera.com/Ospelad_FENDER_elgitarr_blommig_lack_-auktion-75416686
Ps Just nu tvingas jag lyssna pa en gitarrkille som spelar Zombie! (whaaaat in your heeeeeeeead zooombiiii iii iii iiie). Det far mig att vilja skriva att inga killar ar tillatna att kopa min baby men, jag ar sa himla fordomsfri och vidsynt sa det ska nog bra med eller utan penis.
PS
Jajajajajaja innan ni sager nagot, jag vet att man aldrig ska resa med installningen att man sitter inne pa nagot som ar battre. Jag vet att kunskap om omstandigheter, tillgangar, historia etc ar nyckeln som leder till forstaelse, overseende, kommunikation och blablablabla.
Jag vill inte veta allt det dar, jag vill bara vara 14 och arg, utan att bli ifragasatt.
Tankar fran en SVENSK pa resande fot
Jag har gått på globala gymnasiet lite för länge för att ens kunna använda bokstäverna som bildar ordet kulturkrock, utan att känna mig som en rasist. Men helt seriöst.
Jag har aldrig krockat så mycket i hela mitt liv.
Här kommer jag från mesiga, trygga, tråkiga superärliga Sverige och tänker mig att det är en dans på rosor att slänga sig in i ett nytt samhälle och bli kompis med alla. Hey, vi är ju alla människor right? Yeah right.
Jag kommer nu generalisera så mycket att min mage lär knyta sig, men det får bära eller brista. Jag är nämligen så frustrerad att jag skulle kunna lägga mig på marken som ett jävla freak och skratta, gråta, skrika, slita mitt hår, rulla och slutligen bita sönder min läpp smeta in min hud med blodet och svälja min tunga. Typ.
Jag är så frustrerad att jag inte ens kan komma till saken.
Men käre gode gud som jag inte ens tror på, varför i hela fridens namn ljuger människorna mer än de talar sanning? Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk ständigt krånglar till det och skapar onödiga missförstånd, problem och konflikter genom att ljuga och hitta på istället för att bara säga vad de tycker och tänker och konfrontera varandra istället för att prata OM varandra.
Den specifika anledningen till just detta outburst är, och detta är egentligen likvärdigt med incidenter vilka jag tvingats vara delaktig i sen jag anlände i San Juan, följaktligen.
Jag anlände till Granada, stark och nöjd med att gå vidare i livet (och som alltid när man reser, lite mer nöjd med och tacksam over att vara svensk). I min inkorg hittar jag ett mail från en god vän i San Juan som innan min avresa vägrade prata med mig av någon anledning. Vännen skriver att eftersom JAG sa till alla i min skola, att jag lämnade San Juan eftersom att dennes vän hade slagit mig ar vi inte langre vanner. Och nu är detta the talk of the town. Till historien hör att jag har rätt läskiga blåmärken efter en del surfande, men givetvis har jag inte fatt dem efter nagot slagsmal.
Alltså SERIÖST! Fatta! oifawfu93084275702&^@*&@&*^@@!!!!!!!!! Varje jävla dag något i klass med det. Här om dagen fick jag till exempel skjuts med en vän som plötligt frågade om jag kände för att pussas lite, varefter jag vänligt men bestämt avböjer och lämnar bilen. En dag senare blir jag märkligt behandlad av många jag tidigare pratat kamratligt med och får senare reda på att vännen med bilen sagt att JAG försökt få till ett ligg med honom samt snackat skit om ett antal olika personer. Men han tackade nej och åkte hem, duktig som han var. Till saken hör dessutom att han skjutsade hem mig till följd av att jag blev upprörd då en irriterande kille vägrade lämna mig ifred när jag promenarade hem. Ja herregud vad liggasugen jag var då!
Varför
är
ingen
ärlig
?
Jag klandrar alla eviga telenovellas! Jag klandrar specifikt Las dias del Amor. Horpittkukserie! Varenda scen är tårfylld och supermegadramatisk. Precis som livet i San Juan del Sur, Nicaragua. Nej tacka vet jag Rederiet! Man kan lita på Joker (som jag för övrigt en gang i tiden haft en erotisk dröm om vill jag minnas). Han kanske slänger in en vit logn här och var men inget allvarligt.
Ja herregud, lagom är banne mig bäst.
Tankar från en KVINNA på resande fot
Det har för tusende gången gått upp för mig att oavsett vad jag gör med mitt liv, vad jag tänker eller vad jag känner är jag och kommer antagligen alltid att vara en kvinna i första hand. Arbete, ålder, intressen, ursprung och liknande kommer alltid först efter etiketten kvinna. Det är som en helt egen klass! En underklass. Som innebär att jag bland annat är en kropp, tillgänglig för män att se på, kommentera och även om det är mer sällan: att röra vid.
Det får mig att vilja krypa ur mitt skinn. Amputera mina bröst. Raka av mitt hår. Bli lesbisk.
Eller galen. Jag har följt Lonelyplanetråden och klär mig varken uppseendeväckande eller utmanande. Men vad ska jag med kläder till när varenda man i den här staden klär av mig med blicken när jag passerar? Jag tänker börja gå runt naken istället. Det kan knappast göra någon stor skillnad.
Jag försöker allt vad jag kan att tänka på strukturer, konstruktioner och processer. Men det är svårt. Jag känner mig så bestulen på min lycka. Min frihet. Begränsad. Jag vill kunna gå vart jag vill, klä mig som jag känner och framför allt vara osexuell när jag vill och sexuell när jag vill.
Hur kan man vara kvinna utan att bli bitter? Acceptera. Nöja sig? Jag skrumpnar inombords när jag tänker på acceptans och förnöjsamhet.
Funderar på att börja tro på gott och ont, moral, ansvar och människans egna fria vilja att handla. Glömma sociala konstruktioner och allt vad processer heter. Bli arg.
Eller helt enkelt byta kön och ge världen en stående ovation.
Är jag en sex- och manshatande jävla surfitta?
Det är någonting jag tänkt på rätt mycket. Den kritiken alltså. Kanske eftersom att jag tar åt mig. Eller kanske inte. Det gör mig hur som helst ledsen om den här bloggen skapar ytterligare negativitet kring det här med blommor och bin för är det någonting vi inte behöver mer av så är det pekpinnar och ord som skuld, skam och synd. Mycket hellre skulle jag vilja använda ord som kul, skoj och fint. Men jag tycker om att vara drastisk. Kritisk. Och jag gillar att skämta om saker som egentligen är rätt allvarliga. Säga saker jag inte menar fullt ut för att skapa diskussioner. Och jag gillar inte att vara politiskt korrekt även om många tycks efterfråga det.
I det här fallet känner jag mig mest oroad över att eventuellt bli tolkad som en manshatande, onyanserad sexfobiker för att jag skämtar lite om neokillen. Men Jon verkar vara en vettig kille. Och om han tolkar det så, betyder det att fler vettiga människor sitter där ute och tror att jag hatar män och sex för att skrivit att killar som läser Nina Björk och håller bak tjejers hår för att få sig ett skjut borde sprängas? Jag tycker jag förklarar min syn på det hela rätt bra i mitt svar till hans kommentar och bifogar denna i hopp om att bli förstådd på rätt sätt.
fia om Det är dags att vi pratar om neokillarna nu: "Jon, jag vet inte riktigt hur jag ska argumentera med dig då du för det första inte tycks se var jag är allvarlig, och var jag helt enkelt kliver över gränser för att provocera, få reaktioner och diskutera och var jag är rent oseriös. En del av mig vill förklara för dig och en annan del av mig känner mig som en trollkarl ombedd att avslöja sina trollkonster. Om jag dissekerar, förklarar, nyanserar och analyserar underhållande, korta och relativt oseriösa texter jag skriver ur min ilska och bitterhet blir det hela varken roligt eller underhållande.
Jag har nämnt det under tidigare inlägg, och gör det igen: jag börjar tröttna på att inte kunna skriva någonting utan att bli ombedd att vara nyanserad, presentera alla olika sidor etc. Det tycks förefalla sig så att jag enligt dig och liknande kritiker inte kan skriva någonting acceptabelt, om jag inte sammanflätar och tar hänsyn till saker såsom biologi, psykologi, samhällsvetenskap, historia och religion på ett 100%igt korrekt vis. Men. Detta är inte en politiskt korrekt blogg och kommer aldrig bli. Jag skriver saker för att jag vill, för att det är kul, för att jag är arg. För att jag känner för det. I skolan kan jag applicera poststrukturalistiska tankesätt och vara nyanserad, ifrågasätta mig själv och alla andra från tusen olika vinklar. Här gör jag det ibland, ibland inte. Det är nämligen min blogg. Dock välkomnar jag fortsatt konstruktiv kritik men hoppas att du förstår mitt tankesätt bättre.
Angående de sexualnegativa tendenserna du ser i min blogg måste jag svara: jag vet inte. Jag har inte tänkt på det eller haft för avsikt att vara det, så du får förklara genom exempel om du vill att jag ska förstå det du menar. Jag är inte negativ till sex generellt sett. Jag är kritisk, fine. Av tusen skäl. Samma skäl som alla andra. Sex som borde vara så kul, fint och bra blir i mina ögon ofta svårt och jobbigt. Jag tänker: Sexualiseringen av det offentliga rummet. Objektifieringen av kvinnokroppen. Objektifieringen av manskroppen! Kroppsidealen. Heteronormen. Förjävlig sexualundervisning i skolan. (Du vet. Allt det där alla är kritiska till över en latte på ett café som spelar indiemusik)
Det händer då och då att jag tänker på sex och blir arg. Känner att jag fan i helvete inte vill vara med längre. Att det står mig upp i halsen. Att alla budskap om sex blir slängda i mitt ansikte tusen gånger om dagern. Min kropp är sexuell i alla jävla lägen. Jag kan till exempel inte bada barbröstad, det skulle ju bli kaos, herregud. Jag förväntas vilja ha sex. Helst med en snubbe. Jag förväntas vilja prata om sex. Jag förväntas vilja vara sexig. Vara sexig. Jag har legat fast jag inte velat. Velat fast jag inte vågat. För att det snurrar i mitt huvud. För att sex är komplicerat. Det är något som borde diskuteras. Ur tusen olika vinklar. Sättet vi pratar om sex borde kritiseras. Sättet sex används i vårt kapitalistiska samhälle och system borde kritiseras. Och jo, jag är lite avigt inställd många gånger. Trots allt detta tycker jag att sex är ett trevligt, skönt, kul och jävligt coolt nöje som alla människor förtjänar att få erfara. Och egentligen vill jag att det bara ska vara sex, och jag tycker att det är synd att det inte är det. Bara sex alltså. Hoppas det var svar på din fråga".
So far so good
Helt ok I'd say.
Min värld i gungning
Det är tur att jag är arbetslös om tre dagar. Det har nämligen hänt någonting hemskt på jobbet. Någonting som gör att min tillvaro känns otrygg och förvirrande. Alltså. Vi har bytt omklädningsrum pågrund av ombyggnad. Tjejerna har numera killarnas gamla sunkiga pungsvettsluktande omklädningsrum. Men det är inte det värsta.
Asså.
Skåpen.
Är.
Blå.
Blå skåp.
Fatta min identitetskris! Hur ska jag bete mig nu? De rosa skåpen har varit en trygg punkt i mitt liv. De har mött min hornhinna varje morgon och fyllt mig med en ökad medvetenhet om mitt kön och önskade beteende. Påminnt mig om att le och fnittra mot kunderna, ta hand om disken i lunchrummet och dalta med tanterna.
Känner mig helt vilse i könsdjungeln. Vem är jag egentligen? Buhu.
Ohygienisk, lat hyresgäst sökes
Just nu är min tid ockuperad av inför-resan-grejer. Typ vaccinera mig (mot allt). Typ fixa nytt pass. Typ skriva listor på allt jag måste göra och sen sitta och rita krumelurer runt listan. Mest tidskrävande är att komma på vad jag ska göra med min lägenhet i 4 månader. Problemet är inte att hitta någon som vill hyra den. Det är att hitta någon som jag vill hyra ut den till.
Alltså, seriöst. Jag hyr inte ut till "roliga prickar". Man skriver inte "Heej!!!!!!!!!!". Supertrevlig är ett ord, inte två. Hur svårt kan det vara?
Kan inte någon bara skriva: Jag är faktiskt ganska otrevlig, ohygienisk och lat. Betalar sällan hyran i tid och är i allmänhet ganska opålitlig.
Hellre det än en "super trevlig, gla och go prick som är lätt å ha å göra me!!!"
Angående en arbetarklasshjältes våndor samt Måns Zelmerlövs smekningar
Efter ett par veckors så kallad semester har jag för första gången på över ett år kastat mig huvudstupa in i arbetarhelvetets gapande käftar. Det känns bekant. Jag vet att jag har varit här förut. Väggarna kommer närmare och luften känns kvav. Min kropp, mitt känsloliv, min kreativitet, mitt intellekt och mina ambitioner är på väg att krympa likt en fotboll en slarvig förälder låtit ligga ute över vintern. När våren kommer återstår blott någonting som påminner om ett mögligt russin.
Anyway, jag började i onsdags dårå. Och på gymnasiet studerade jag sannolikhetslära vilket inte gav mig ett skit men det jag försöker säga är i alla fall att sannoliheten att jag går in i väggen inom en vecka är större än någonting annat just nu.
Det jag egentligen vill komma till är att det enda som förmår mitt hjärta att slå och mina lungor att utvidgas och motsatsen till utvidgas, vad fan det nu är, är den stora tillgången av skräptidningar.
Jag har lärt mig mycket sen jag började jobba. Typ att Måns Zelmerlöv SMEKER folk när han flirtar. Alltså: S-M-E-K-E-R. Serri, om en kille som för det första heter Måns och för det andra har det där sjuka leendet skulle börja smeka mig på exempelvis krogen skulle jag flippa ur totalt.
Ser ni hur jävla nöjd han är också? Jag lovar att hans flottiga kompisar kallar honom Smekarn. Åh, jag ser framför mig hur han artigt tackar sin ömma mamma för maten, går till spegeln i hallen och rättar till kläderna ungefär som Johan Hult i Fucking Åmål till toner av någon av hans kassa låtar som någon annan skrivit, mixat och producerat åt honom. Han ser nöjd ut. Tänker att han är The Man. Kanske beatboxar han lite. Blinkar åt sig själv i spegeln. Sprutar lite extra Axe på det rakade bröstet och kikar sedan in i köket igen, "Hejdå mamma, nu ska jag ut och SMEKAS!" och hon svarar stolt "Lycka till gubben!".
Fy fan. Måns Zelmerlöv. Killen man inte vill möta i en mörk gränd utan överfallsalarm.
Klockan är 03:21 och jag bildgooglar Meral Tasbas, enough said.
"På jobbet är de så borgerliga att jag får lust att kasta bomber omkring mig"
Och då läser jag Maken av Gun-Britt Sundström. En bok proppfylld av tankar, beskrivningar och funderingar som jag annars endast funnit i mitt eget huvud. Skriven på 70-talet men än dock så dagsaktuell.
"Du är i själva verket mer intresserad av vårt förhållande än av mig, skriver jag anklagande. Din kärlek står emellan oss. Jag skulle önska att vi kunde ha varandra bara, som man har en kastrull på hyllan utan att kalla det något speciellt. Du bedrar mig med vårt förhållande (...) Jag är svartsjuk på själva hans engagemang i saken, jag avundas honom hans stora passion. Och jag är rädd för den, då den skapar en bild av mig som jag inte stämmer med. Det är därför jag försöker konstruera en kärlekssyn så nominalistisk att det bara finns plats för Gustav och Martina i den, inte för något förhållande däremellan"
"Själva miraklet är att det inte finns en antydan till effektsökeri eller tillgjordhet hos honom: han är sådan. Han är så ointresserad av hur han tar sig ut att han inte uppfattar att just detta kan tas för affektation (....). Han har husdjur för att han trivs med dem. Han går i murarskjorta för att det är praktiskt (...) Han spelar och skriver för att han tycker om att göra det. Och han läser folklivsforskning för att han är intresserad av folk (...) Integritet är ordet. Mikael har den sällsynta integriteten, en inre oåtkomlighet, som man blir utom sig av lust att komma åt".
Ur Maken
I don´t need no one to hold my hand but there were times when I sure did
Saker som får mig att surfa på flashback efter recept på sprängladdningar
Som om förekomsten av pojkvän i mitt liv skulle göra någon jävla skillnad! Jag ska börja svara "Nej, nej ingen pojkvän. Men däremot är du äcklig och motbjudande".
Och avsluta med en flykick i huvudet.
Det är dags att vi pratar om neokillarna nu
För ett par veckor sedan strosade jag runt i en tjock dimma av okunskap. Av fånig och pinsam naivitet.
Jag förnekade neokillens existens.
Jag var lurad. Förblindad. Det gör ont att skriva det, men på hans sida. Jag ville baka bullar med neokillen. Diskutera politik. Massera hans axlar och sucka hänfört över hans engagemang och medvetenhet.
Jag kräks nästan lite i munnen när jag tänker på det.
Elin räddade mig. Dels genom långa pedagogiska diskussioner via msn och främst med den här krönikan.
"(...) neokillarna framställer sig själva som patetiska offer och tycker synd om sig själva. De avsexualiserar sig själva när de närmar sig kvinnor med en falsk yta av harmlöshet och välvilja, för att bli bekräftade som "bra" killar" (...) Neograbben är den trygga killen som aldrig någonsin sa hora. Och för det vill han belönas. För det ska vi vara så fruktansvärt tacksamma".
Det är fan inte okej. Neokillarna borde sprängas i luften eller grävas ner någonstans. Det är inte ett dugg jävla synd om dom för att dom vacklar i nåt mellanting mellan gamla och nya mansroller och inte vet var dom ska ta vägen när samhället ska vara så jävla jämställt. Jag skiter fullt i det.
Nej. Mig får dom inte ligga med i alla fall, hur mycket dom än citerar Nina Björk och hur många Le Tigreplattor dom än har i sin jävla "hej jag är så medveten och politiskt insatt"-bokhylla som egentligen bara står där för att dölja porrtidningarna. Hoppas ni sätter ert jävla rödvin i halsen.
Satans pack.
Bloggtips om relationstankar
"Om någon säger "jag är kär i dig"... tolkas det nästan alltid som att det även implicerar en vilja att bli tillsammans. Personen som hör orden känner troligen att hen ställs inför en fråga och ett val. Den outtalade frågan är "är du kär i mig också?" och om den frågan besvaras med ett "ja" så är den självklara slutsatsen att de båda bör bli ett par. Det är svårt att säga att man är kär och inte mena hela paketet, eftersom det tolkas in helt utan att man säger det (...) Det lilla ordet "i" kanske kan bytas ut mot "av" eller "med". Vad får ordet för betydelseförskjutning om man istället säger "jag blir kär av dig" eller "jag känner kär-känslor när jag är med dig"? Det är mycket möjligt att det leder till en mycket liten förändring, ordet kär har en väldigt stark kulturell betydelse och det går kanske lättare att välja bort att använda ordet och ersätta det med fler andra ord som mer beskriver det man vill uttrycka i den speciella situationen".
Konichiwa bitches!
Ps Ja, jag stod längst fram på Lesbians on Ecstasy Ds
Det är sommar i Malmö
Ps Jag har fortfarande inte diskat ds
Lästips!
Jag hade en till krönika i PUNKT SE idag, för den som är intresserad. Jag tror att den här är ganska lugn. Men vem vet? Kanske dyker det upp en flashbacktråd om att jag "också kommer förstå en vacker dag" eller något om att jag säkert är avundsjuk och bitter. Inte träffat den rätta mannen än.
Men ärligt talat, skit i den nu. Det finns så oerhört mycket mer vettig läsning där ute. Pelle Almgrens krönika till exempel. Jag känner spontant att jag älskar honom lite.
"Jag var för jämställdhet och kamratskap, en gång i tiden. Det är jag inte längre. Vi har fått ett kärringhelvete med en samling egoister. Som inte kan se klart. Hur kan man annars förklara dessa undermåliga, journalistiska texter? (...) Vi har ett skitsamhälle och dessa förmenta offer bidrar så gärna. Gräv ner er, Ni bortskämda. Ni förstör, Och så jävla duktiga är Ni inte !" - Pelle Almgren
Jag hittar ingen tes eller röd tråd i det han skriver men roligt är det i alla fall.
Horserien - allt om våra pubertala, splittrade medelklassuppväxter i 90 och 2000-talets välfärdssverige
Vi som alltid sa hora
Vi som var horor oavsett vad vi gjorde
Vi som var så fula att vi inte ens blev kallade horor
Vi som var så fula att vi var tvugna att köpa riktiga horor
Vad säger ni? Fler förslag?
Något okontroversiellt och ickeprovokativt
Alvedon och Reliv är samma sak och innehåller det verksamma ämnet Paracetamol. Ipren, Alindrin och Ibumetin innehåller å andra sidan det verksamma ämnet Ibuprofen.
Få kukkomplex och känn dig kränkt över det om du kan.
Hora, hora, hora
Jag har inte läst Ronnie Sandahls bok "Vi som aldrig sa hora". Inte ens baksidan. Men jag tänker ofta på rubriken och fantiserar om vad boken kan handla om. Jag tänker mig att den handlar om hur det är att vara en 20 somethingkille, se tillbaka på sin tonår med minnen av att hålla bak kräkande tjejers hår och ändå aldrig få ligga. "Jag sa ju inte hora, varför fick jag inte ligga?" frågan Ronnie och då och då anar läsaren att han bara vill ge upp och brista ut i ett förtvivlat "HOOOOOOOOOOOOORA!!!!!!!".
Anyway.
Om jag någon gång skriver en bok ska den heta "Vi som var horor oavsett vad vi gjorde" .
Hej Greger!
Jag har varit ute hela dagen. Kom nyss hem och öppnade bloggen och möttes av dina, inte mindre än 12 stycken "debattinägg". Totalt 8884 tecken. Kul att du engagerar dig. Det har inte varit min mening att på något vis osynliggöra eller försumma dig. Jag ser dock inte bloggningen som ett heltidsarbete. Hur som helst ska jag göra mitt bästa för att besvara dig ändå.
"Menar du att jag måste förklara varför män startar företag och uppfinner? Har du hört talas om Evolutionsteorin?"
Ja, Greger. Nu måste du faktiskt förklara. Du menar, på fullaste allvar att män startar företag och uppfinner på grund av evolution? Jag visste faktiskt inte att folk trodde på det fortfarande, som Karl Henrik Johan påpekade. Men, då jag inte levde på stenåldern kan jag ju förvisso inte riktigt svara för hur många företag som faktiskt startades då och eventuellt lade grunden för dagens entrepenörer. Det kanske du gjorde.
"På samma sätt beter sig ett hon- och hanlejon sig olika pga de i hundratusentals år betett sig olika.Det spelar ingen roll om du låser in ett hanlejon i en garderob under hela dess uppväxt, han kommer ändå att bete sig annorlunda i jämförelse med honorna"
Jag erkänner att jag är lite dålig på det där med lejon. Har aldrig ägt något eller haft en lejonkompis för den delen heller. Än mindre har jag testat att låsa in ett lejon i en garderob. Du kanske har erfarenhet av det? Däremot känner jag en del människor och har läst ganska mycket om dem under mitt liv. Det verkar som om man kan lära vilken idiot vad som helst, oavsett gener och biologi, bara man vill. Se bara på alla som röstar på moderaterna.
"När vi nu testar killar och tjejers olika färdigheter så ser vi att killarna är bättre på just de områden som kan kopplas till traditionellt manliga levnadsmönster. Vi ser t ex att killar är bättre vid logiska. och rumsliga (spatiala) test och det är inte så konstigt eftersom det var män som uppfann sinnrika fällor och som behövde orientera sig flör att helt enkelt hitta hem. Kvinnor är istället bättre på språk och att känna igen känslouttryck vilket passar perfekt om vi ser kvinnans roll historiskt med kvinnans uppfostran av familjen med allt som där ingår".
Ungefär här slutar jag tro att du är allvarlig. Jag tror att du är utsänd som ett socialt experiment. Du är här för att testa hur mycket idioti en människa tål att bli utsatt och exponerad för. Eller, nej! Nu vet jag! Du försöker leka charader! Men åh, Greger du skulle sagt något! Men okej. Jag tror att...att...du försöker gestalta någon som slutade läsa böcker och ta till sig nya teorier runt 1930-talet. Am I right or am I right?
"...Jag tror ingen kallar dig lilla gumman och ingen vill heller skicka dig till spisen. Däremot tror jag att feminister har en alldeles särskild gen där ni utmålar män (och kvinnor) som ditten och datten".
Den som sare han vare.
"Sedan kan du ju undra varför du läser mer om män än kvinnor, för trotts [sic!] att vi lever 2008 och ni pluggar mer än vad killar gör vilket gör att ni är i majoritet i högskoleSverige så står alltså män för 95%(!!) av alla patent som godkänns varje år. Sluta se er som förtryckta och ut istället och uppfinn, starta företag mm. Sluta alltså att gnälla och börja handla då kan ni börja synas mer i historieböckerna".
Ja, men visst är det lustigt att kvinnor, utbildning till trots, inte har en chans i konkurrensen mot männen, när det kommer till att få maktpostioner i samhället? Det måste ha med generna att göra. Det måste handla om att kvinnor saknar en chefsgen. Det gör det nog. Jag för min del tror inte att det på något sätt har att göra med att kvinnors lust att uppfinna, starta företag och uppnå chefspositioner kanske motarbetas.
"Vilken jäkla sida jag hittat! En sur och livstrött människa som ser en så oförarglig sedvänja som dans som ngt som bekräftar "patriarkatet", vad det nu är".
Åh. Jag vet nog faktiskt ingen som är så levnadsglad som jag, för att vara ärlig. Jag är i alla fall glad att jag har ett så pass lyckligt liv att jag slipper spendera timmar med att skriva arga personangrepp i bloggar som jag hatar.
"Ett sista inlägg..."
Skrev du, varpå du slängde in sju inlägg till.
"...stackars man som tvingas stå ut med ert totala tyckande som enbart är baserad på någon slags inskränkt rättvisetanke som går ut på att män och kvinnor är likadana och att alla skillnader beror på förtryck.
Vem är den stackars mannen som ska stå ut med vad? Jag förstår inte. Greger, det är väl aldrig så att du förutsätter att jag "har" en man? Hur som helst. Jag har många fina män i min närhet som förgyller mina dagar med intelligenta diskussioner om maktstrukturer, orättvisor,jämställdhet och liknande.
"Alltså min hjärna skrumpnar ihop en smula när människor hänger upp hela sina liv på en idé som en massa bittra feminister gjort till sanning genom att inpränta den så många gånger som möjligt. Tänk att människor år 2008 förnekar Evolutionsteorin i förmån för tyckande. Hujedamej"
Ja, och det verkar som om du tänkt på det en hel del. Och du, jag tror vi började tycka att evolutionsteorin var lite knasig eller åtminstone otillräcklig, ganska långt innan 2008. Faktiskt. Men, vänta leker du charader igen? Isåfall vet jag vem du är. Du är Mel Gibson i Forever Young? Han som blir nedfryst 1939 och vaknar 1992? Right?
"Hur som helst är detta besök endast kortvarigt..."
Skrev du varpå du pressade in 4673 tecken till (med blanksteg)
"...jag blir lätt illamående över detta forum och hur kvinnorna verkar frossa i att skylla alla skillnader mellan könen på förtryck och liknande meningslösa klyschor".
Jag vet inte riktigt. Känns som att det är du, jag och typ 30 arga män här. Som frossar i att skylla förtryck och orättvisor på evolution och stenåldersrelaterade ting. Har du drabbats av någon slags selektiv varseblivning månne?
"..feminister (...)utmålar världen som svart och vit. Män är förtryckare - kvinnor offer. Män åker räkmacka genom livet - kvinnor måste vara dubbelt så bra som män för att få halva lönen (haha). Denna blogg är själva definitionen på detta onyanserade och oreflekterande synsätt som nästan får mig att tappa tron på logiskt tänkande och sunt förnuft.
Ja visst! Och alla feminister är dessutom håriga manshatare som levererar pungsparkar lika ofta som Charlotte Perelli sjunger på finlandsfärjor. Nä men allvarligt nu Greger. Här får du, till att börja med http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism. Där kan du tydligt se att förgreningarna inom feminismen är många, bland annat.
Enough is enough
Är det inte dags att vi släpper det nu? Dags att inse att någon hävde ur sig det på fyllan för 20 år sedan och liksom gå vidare.
Jag tycker ofta att det folk faktiskt säger och argumenterar för är mindre intressant än vad folk väljer att reagera på, vad folk väljer att inte reagera på och kanske främst vad folk väljer att missförstå. Jag försöker genom nedanstående debatter hålla en mogen, förstående och konstruktiv approach eftersom att det för mig framstår som mest givande. Men faktiskt. Jag tar inte skit heller. Och jag orkar inte dalta i all evighet. Någonstans är det dags att ni ser er själva i spegeln, är lite självkritiska och inser er del i helhetsbilden.
Är det ingen av er som undrar varför ni blir så provocerade att ni måste fylla ett halv A4 med arga påhopp och ilskna kommentarer? Var det för att det jag skrev var så menlöst, dåligt och tråkigt?
Jag lockas hela tiden av att bli personlig, barnslig och arg. Men hejdar mig i sista stund då jag märker att folk faktiskt lyckas dumförklara sig själva, helt utan min hjälp. Det finns till exempel en hel tråd om mig på flashback där huvudämnet är min låga ålder samt att jag har rosa läppstift. Enough said.
![Fucking Åmål [Region 2]](http://ecx.images-amazon.com/images/I/21EB14P21XL.jpg "Fucking Åmål [Region 2]")
